STYLE CRUSH

jag kände idag efter mötet att jag verkligen ville bara åka hem och sätta mig ner och ta det lugnt, men på bussen fick jag orden att NEJ det ska jag inte. Nu är det möte som gäller. Så jag gick dit, helt underbart, ångrar inte en sekund. Efter mötet (jag var där ensam) pallrade jag mig fram till C-G Severin (pastorn) och pratade ut om mitt liv, att jag fått jobb, att Gud är god.. Vi träffades ju förut och jag berättade en liten uppdatering så att säga. Han var så glad, jag var så glad. Det var såå skönt!

Nu när jag kommer hem har jag fått reda på att en biljett inte kostar 700 utan nu finns det en plats för 300kr. Gud är god igen.. Tillråga på allt "Malin, jag ringer dig till veckan så får du reda på när du jobbar nästa gång.. Okej?" Gud är god än en gång. Allt går som på räls..

För att göra en lång historia kort... Jag har ett stadigt förhållande och bor alltså i Övik, hemma hos min familj. Åker ner till Uppsala under en ungdomskonferens och under Jockes möte känner jag att "Nä, jag ska hit." Sagt och gjort.. Kommer hem och det tar slut med min pojkvän, mitt ex nu, och jag bestämmer mig för att jag ska flytta till Uppsala. Min chef från h&m i övik ringer mig dagen efter och jag gråter i telefonen. Men jag kommer ändå in och jobbar.. hon frågade mig "Malin, vad vill du göra i ditt liv?" "Jag vill flytta till Uppsala.." "Jag ringer chefen där på en gång.." Sagt och gjort.. Hon ringde chefen här i Uppsala och jag skulle titta in när jag kom ner nästa gång. I december flög jag än en gång ner och gick in och hälsade på butikschefen.. De hade inga tider förrän i mars och var ändå osäkra men hey, vem vet tänkte jag.. I januari ringer de till mig och säger att de fortfarande inte glömt bort mig, du ligger överst i listan, vi återkommer strax innan mars.. Nej nej, de återkom i början av feb och jag fick jobba första dagen, dagen efter min intervju. Nu har jag jobbat tre dagar till och jag trivs ypperligt bra. I helgen ska jag bort sedan nästa vecka får jag möjligtvis några till dagar - hoppas! Gud är god. Jag lever ett underbart liv och vet ni varför allt går såå bra? För att jag prioriterar Gud först i min vardag. PÅ morgonen sjunger jag lovsång, jag läser en bibeltext till frukost och jag öppnar mig verkligen. Jag ber högt och tydligt när jag cyklar för att GUD HÖR BÖN. Allt jag bett om det har jag fått.. Förstår ni..

Be och ni skall få, sök och ni skall finna...
Som Frank sa till Victoria: "Är det någon som tror så är det Malin.." Jag tror verkligen och det är därför Gud hör mig.. Tack Jesus förallting..

Gör som jag: Var kristen!

uppd: Ps.. När jag kom hem fick jag ett brev, en hundralapp och ett hjärtanskort med texten "Vi älskar dig".. Jag älskar er också min kära, underbara MAMMA och PAPPA.. Och förstås mina två BRÖDER också. :)