STYLE CRUSH

Vaknade upp denna morgon och fick ett inlägg av en man som där skrev att han tyckte jag var egoistisk för att jag har så mycket bilder. Well, man får se det från olika synvinklar. Jag känner absolut inte att jag lägger in bilder för att visa upp mig och mitt ego UTAN jag vill helt och hållet bara visa upp mina kläder, min stil, hur man kan kombinera.. etc. Det har absolut inte med någonting annat att göra, jag vill bara ha det sagt. Så till alla er som tycker si och så, tänk om. Jag vill verkligen inte framstå som jordens mest egoistiska kvinna, det bästa jag vet är att ta hand om andra, omtänksamhet och vänlighet. Jag älskar mina vänner, jag älskar mina medmänniskor och framförallt annat - jag älskar Gud.

OCH en annan sak när jag ändå är på g här med att försvara mig själv, det är väl ändå så man måste få lov att göra i bloggvärlden? Jag har aldrig i hela mitt liv tyckt om det där med att härma. Jag har gjort allt för att inte hamna i samma situation själv. Genom mitt liv har jag själv skapat mig den klädstil jag vill ha, det sätt jag vill leva och de personligheter jag bär än idag. Det är mitt liv. Jag älskar att leva mitt liv såsom jag själv gjort det till. Däremot tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt att människor ska behöva härma andra för att hitta "sin stil" "sitt sätt att leva".. etc. Visst blir man inspirerad av alla stora modebloggare MEN jag känner själv att den jag mest inspireras av, är mig själv. Jag vill ju kunna kombinera plagg UTAN att ha sett plaggen på 25 olika bloggar tidigare. Am I right? Jag tror att detta kan ha bidragit till bättre självkänsla.

När jag var några år yngre än vad jag är nu var jag inte alls samma person. Jag var mer blyg, mindre pratsam och hade svårare att ta kritik på ett bra sätt. Jag var den som blev mobbad i skolan (de flesta antydde detta på avundsjuka men vare sig det var det eller inte, blev jag mobbad, ni vet sådana där blickar som tjejer mest gör jämt och hela tiden, sådana man för allt i världen ska sätta stopp för så att fler tjejer känner sig mer säkra i skolan, på skolgården, på vägen hem..) och jag var inte alls den som gick ut på kvällarna eller liknande. Satt hellre hemma med min familj och vet ni vad? Detta är jag glad över idag. Jag är glad över att jag spenderade så pass mycket tid med min familj att vi idag har jordens bästa band som aldrig kan släppas. Jag är glad över att jag lät allt det andra vara. Men mest av allt, jag är så fruktansvärt glad över att jag aldrig gav igen. Jag struntade bara i dem, grät hemma, sedan försökte jag vara stark i skolan. En vacker dag slutade dem. Det som är det mest förunderliga är att idag kan några av dessa behandla mig som en nära vän? Eh. Till och med killar har bett om ursäkt. Det känns bra ändå. Jag vill bara allas bästa. Mår andra bra, mår jag bra.

Sammanfattningsvis kan man säga att genom min blogg vill jag ge inspiration till andra, den är inte på något sätt självcentrisk (eller kanske lite då med tanke på att jag faktiskt lägger in bilder dagligen MEN det ska inte vara någon stor grund för den här bloggen!) utan mer att jag vill faktiskt visa upp hur plagg sitter, var man kan köpa dem och hur mycket de kostar. För att inspirera. Jag ber fruktansvärt mycket om ursäkt ifall det inte framkommit mer tydligt. Sedan vill jag även tillägga att jag älskar att blogga, ska försöka ta mig mer tid till detta och framförallt mer tid att läsa kommentarer och kommentera tillbaka, det är jag dålig på.

Till alla nära och kära, jag bara älskar er fruktansvärt mycket. Jag är glad över att ni finns och att ni finns där. Jag hoppas att ni alla förstår vad jag velat komma fram till med detta, har nämligen en tendens att när jag väl sätter mig ner och skriver försvinna från den röda tråden MEN, som min svenskalärare också sa, "Malin, vad du än gör i livet så SKRIV". Det är det jag vill göra också. Bloggen är utmärkt!