Jag vet inte riktigt vad det är

JAG VET FAKTISKT INTE VAD DET ÄR, eller hur det är, och jag kan inte sätta fingret på det MEN det är någonting. Någonting som gör att jag inte vill sätta mig in i roliga händelser/situationer. Någonting som drar mig tillbaka när jag egentligen har hur kul som helst. Varför? Jag tänker på det väldigt ofta och det är troligtvis därför att allting kommer samtidigt precis nu. En längtan, en saknad, en väntan, en evighet, en styrka, en magkänsla helt enkelt.
JAG ÄR VAN VID ATT INTE BEHÖVA JAGA och få som jag vill. Kanske måste jag helt enkelt bara sluta upp med det? Börja om på nytt? Släppa allting och känna mig som ny? Jaga efter det jag egentligen vill ha (å andra sidan spelar det inte så stor roll i vissa sammanhang MEN mycket större i andra) och inte nöja mig med det lilla när det stora finns därute någonstans. Jag känner en press på att inte få känna glädje och jag känner ännu större press på "är det hääär allt?" sättet. När jag drömmer händer det ofta att jag vaknar och inser att precis så vill jag leva. Precis såå vill jag ha det och precis så vill jag känna. Vad händer? Man är tillbaka på ruta ett igen. Utan drömmar. I en ren verklighet.
JAG VILL KUNNA SKRATTA utan att känna att jag inte får vara glad. Jag vill kunna sjunga ute på trottoaren utan att vara blyg för grannarna jag möter och jag vill kunna leva ut all min glädje som jag har inom mig. Den ska bara sprudla (finns det ens ett sådant ord?!?) ut till er alla nära och kära. Framförallt vill jag verkligen ha mer tid. Tid till att umgås, tid till att slappna av. Ta vara på tiden. Tiden som gör oss såå levndasglada.
MEN VET NI, det värsta av allt är att när jag har så roligt som jag bara kan ha det med alla vänner, drar jag mig tillbaka, sätter mig med phonen och väntar, kanske kanske kanske ett livstecken?
Inte ett ord

Kommentarer
Postat av: leia

Usch då gumman...men vet du....jag tror att det som behövs är VÅÅÅÅÅÅÅR....tittade på bilderna från vår dejt med glassen....du vet den där första gången....och oj va vår och sommarsugen jag blev...



kramar

bloglovin

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0