killar och tjejer - vad är egentligen skillnaden?
det ska jag be att få tala om! vi är olika till alla sorters saker faktiskt.
inte bara det att vi ser olika ut, vi har olika framföranden också!
när det gäller skolan och plugg blir tjejer uppstressade medan killar säger "det tar vi då, vi åker hit imorgon lite tidigare bara så ordnar det sig"
gäller det paket och presenter säger killar "jag köper den imorgon"
och allt vad det innebär, när det då gäller förhållanden så visas det såååhär, säg till mig nu om du håller med.
Tjejer
Vi tjejer är verkligen FÖR förhållanden. När vi väl har ett tar vi vara på dagen som om den vore den sista. Allt ska ske med pojkvännen. Ringer han inte en dag börjar vi undra "har han hittat en ny?" skriver han inte ett sms innan vi somnar kan vi bli ledsna och i värsta fall gråta.
Säger han att han har mycket i skolan och plugg, förstår vi att det bara är bortförklaringar, Jag menar såå dum är man inte, skulle de helt plötsligt få en resa till FotbollsVM tackar de säkert ja på direkten. Vi tjejer är som gjorda för ompysslad, vi vill bli ihågkomna, vi vill ha kärlek och glädje från vår motsatta part.
Om vi nu får den där kärleken av grabben så kan det istället bli så att killen blir kallad "toffel". Men soo what, 1. det är bara den som säger till killen att han är en toffel, som är avundsjuk. 2. om du nu blir kallad toffel såå stå på dig, du vet hur bra den där tjejen verkligen är.´
Tjejer är sådana som bara tänker på killar för jämnan. Det går inte en lektion, en timme eller vad det nu är som vi inte ens tänkt det minsta på honom. Han kretsar dagligen i våra skallar, och får vi inget medhåll blir vi sura och tvära och vill egentligen bara vara dum tillbaka men ändå inte. Då blir vi rädda och tar vara på det vi har istället, och filosoferar om han verkligen tycker om en? Varför skriver/ringer han då inte?
Vi blir galna, vi tar upp detta med våra tjejkompisar, familjemedlemmar, kusiner, mor och farföräldrar och vad det nu är, men de säger alltid bara " det kommer att ordna sig " och ler. Som vanligt! Men vadå kommer att ordna sig, hur vet man det?
Sedan kommer då dagarna då allt är så underbart, man blir ompysslad, man känner sig älskad såå som man alltid vill känna sig. Det är då man tänker, är jag utnyttjad nu, eller tycker han verkligen om mig?
Är de där tre orden verkligen sanna, som han säger viskande i örat och jaha, vad gäller detta liksom?
Killar
Oj oj oj, ni ska bara veta hur ni egentligen beter er (jag säger nu inte till en eller två utan till er i allmänhet).
Ni tänker alltid att det löser sig, är det problem i förhållandet löser det sig, jag menar, det kan ju rinna ut i sanden? såå skönt det borde vara ändå..
Visst kan det gå timmar, dagar utan att man måste höra av sig, men jaa, om det nu ska vara så jobbigt så kan jag väl slänga iväg ett sms en kväll.
Ni tänker inte på samma sätt som tjejer gör till detta. Vi är beroende, vi blir desperata och allt liknanade.. Ni är cool lugna som filbunkar och tänker att kan man inte umgås med bruden denna kväll finns alltid grabbarna att spela tv-spel med.
Osv. Osv.
Det kommer nog alltid vara sååhär..
inte bara det att vi ser olika ut, vi har olika framföranden också!
när det gäller skolan och plugg blir tjejer uppstressade medan killar säger "det tar vi då, vi åker hit imorgon lite tidigare bara så ordnar det sig"
gäller det paket och presenter säger killar "jag köper den imorgon"
och allt vad det innebär, när det då gäller förhållanden så visas det såååhär, säg till mig nu om du håller med.
Tjejer
Vi tjejer är verkligen FÖR förhållanden. När vi väl har ett tar vi vara på dagen som om den vore den sista. Allt ska ske med pojkvännen. Ringer han inte en dag börjar vi undra "har han hittat en ny?" skriver han inte ett sms innan vi somnar kan vi bli ledsna och i värsta fall gråta.
Säger han att han har mycket i skolan och plugg, förstår vi att det bara är bortförklaringar, Jag menar såå dum är man inte, skulle de helt plötsligt få en resa till FotbollsVM tackar de säkert ja på direkten. Vi tjejer är som gjorda för ompysslad, vi vill bli ihågkomna, vi vill ha kärlek och glädje från vår motsatta part.
Om vi nu får den där kärleken av grabben så kan det istället bli så att killen blir kallad "toffel". Men soo what, 1. det är bara den som säger till killen att han är en toffel, som är avundsjuk. 2. om du nu blir kallad toffel såå stå på dig, du vet hur bra den där tjejen verkligen är.´
Tjejer är sådana som bara tänker på killar för jämnan. Det går inte en lektion, en timme eller vad det nu är som vi inte ens tänkt det minsta på honom. Han kretsar dagligen i våra skallar, och får vi inget medhåll blir vi sura och tvära och vill egentligen bara vara dum tillbaka men ändå inte. Då blir vi rädda och tar vara på det vi har istället, och filosoferar om han verkligen tycker om en? Varför skriver/ringer han då inte?
Vi blir galna, vi tar upp detta med våra tjejkompisar, familjemedlemmar, kusiner, mor och farföräldrar och vad det nu är, men de säger alltid bara " det kommer att ordna sig " och ler. Som vanligt! Men vadå kommer att ordna sig, hur vet man det?
Sedan kommer då dagarna då allt är så underbart, man blir ompysslad, man känner sig älskad såå som man alltid vill känna sig. Det är då man tänker, är jag utnyttjad nu, eller tycker han verkligen om mig?
Är de där tre orden verkligen sanna, som han säger viskande i örat och jaha, vad gäller detta liksom?
Killar
Oj oj oj, ni ska bara veta hur ni egentligen beter er (jag säger nu inte till en eller två utan till er i allmänhet).
Ni tänker alltid att det löser sig, är det problem i förhållandet löser det sig, jag menar, det kan ju rinna ut i sanden? såå skönt det borde vara ändå..
Visst kan det gå timmar, dagar utan att man måste höra av sig, men jaa, om det nu ska vara så jobbigt så kan jag väl slänga iväg ett sms en kväll.
Ni tänker inte på samma sätt som tjejer gör till detta. Vi är beroende, vi blir desperata och allt liknanade.. Ni är cool lugna som filbunkar och tänker att kan man inte umgås med bruden denna kväll finns alltid grabbarna att spela tv-spel med.
Osv. Osv.
Det kommer nog alltid vara sååhär..
Kommentarer
Trackback