STYLE CRUSH

Så går jag precis ut från ica, korsar rödljuset och känner att en man jagar mig bakifrån.. Ja, det är läskigt.
"Heeeej!"
Jag ignorerar och fortsätter att gå..
"Ursäkta, Ursäkta! HEEEJ?"
Va, paff som jag är....
"Ööh.. hej?"
"Hej, vad gör du?"
"Jag promenerar, tack som frågar.."
"Jaha, vad ska du göra ikväll då?"
"Ingenting." (jag är svår för okända människor)
"Du ska inte ut eller så?"
"Neej? jag gör inte sådant."
"Nähä.. så vad gör du då?"
"Åker utomlands.."
"Jaha..
"Du då, vad gör du?"
"Tjaa, du vet, jag går på fina middagar"
"Åh så pass" (inte ett dugg imponerad egentligen.. men jag låter honom skryta till det)
"Ja... får jag bjuda ut dig på middag?"
Stannar upp helt tvärsäkert.. och ur min mun kommer de vackra orden.
"Nej vet du vad, det får du verkligen INTE!"
"okej.. öh.. hejdå!"
Vink.

Så blev han så till sig att han bara gick över gatan fast när jag tittade bakåt stod han kvar på samma fläck. Ibland undrar man alltså.. Ja visst, självsäkra killar är underbara, men hörrni, det finns gränser!

En sak förstår jag inte heller.. jag har blivit så dissig.. är det åldern som börjar ta sin rätt?