Vad saker och ting kan misstolkas!?

Det var längesedan jag verkligen satt ner och skrev. Nu gör jag det. Vet egentligen inte vad jag ska skriva om men det brukar komma ju mer och längre man skriver, eller så gör det inte det, som CB säger: allt handlar om rätt skrivbord, sedan kommer texten. Men vadå? Jag sitter ju vid köksbordet? Det går säkert bra ändå. Hungrig börjar jag bli också trots att jag egentligen bara tänker på andra saker förtillfället.. som angående konserten ikväll och alla andra ting. Förstår ni att det redan är mörkt ute? Mörkt som i kolsvart. Jag begriper det inte klockan är inte ens fyra och man ser knappt gräset utanför.

Ibland så önskar jag att jag var en helt annan kvinna, inte en annan person utan samma MIG fast som vågade göra saker. Jag önskar att jag var världens mest "vågagöra"kvinna.. när alla snackar om fritt fall och bestiga mount everest kommer jag själv där och säger att jag grät så otroligt mycket när jag åkte nyckelpigan på grönan så att de fick stanna den efter två varv och jag fick (något lättad och utskämd) kliva av. Det var ungefär det lyckligaste ögonblicket i mitt liv. Okej, jag har en till, vet ni alla vad popcornet är?! En sådan mackapär som åker runt runt och liksom puffar? Ja visst, där grät jag också och den var värre, de som höll i det hela var nämligen från estland... så när jag skrek "AAAAAAH JAG VILL AAAAAAAAAAAAAV" skrattade de bara och gjorde tummen upp, till slut fick jag även stiga av den och hela högen hatade mig för att jag stoppade deras tur. Det värsta är att jag var äldre i den. Nu som vuxen (jaja, tjugo år) har jag lärt mig det enda rätta: åk aldrig någonting. Jo okej, radiobilar, för det finns inget roligare än att köra bil.. det brukar jag faktiskt göra. Annars är det mammas och min grej att ladda fickorna med småkronor och helt enkelt spela bort dem för en töntig liten nalle värd en förmögenhet. På riktigt.

Men vet ni. Jag har lärt mig en sak: jag kan andra saker, sådana ting som kanske inte de där människorna som åker allt på grönan, eller de som hoppar bungyjump eller de som bestiger berg kan göra... det ni. 

Nu tar jag paus och återgår till mitt julfirande. Haha, nu är de vid julbordet "tyst buster..." haha. jag älskar rudolf. Vi är ett.

Kommentarer
bloglovin

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0