The day from...
Ja vilken underbar dag... not... eller kanske ändå?
Det börjar med att jag på jobbet fick byta tidigare. Dagen jag fruktade kom tydligen... IDAG! What? Jag blev så ledsen att jag höll på att gråta, från och till. Varför? Men sedan insåg jag att det var bara att bita ihop. Vad tjänar det till att jag ska bli såå ledsen nu bara för att och sedan gräva ner mig? Det är inte jag. Jag ska stå emot, visa att jag klarar det och sedan på något sätt nå mitt mål ändå. Basta.
Sedan hände någonting helt underbart. Min fd butikschef (från övik) var hos mig och hälsade på. Där höll jag på att börja gråta igen. Jag blev såå glad av att se henne och jag fick verkligen jordens härligaste kram. Hon är helt underbar, jag beundrar henne så otroligt mycket. Hon är verkligen en kvinna som verkligen tagit hand om mig, som alltid tyckt att jag ska göra det jag känner för. MALIN, det är klart du ska bo ensam.. etc. Hon är helt underbar, och ja, det var helt underbart. Fick höra om butiken i övik också och allt. SÅ HÄRLIGT! Och det var då jag insåg att man faktiskt saknar det. Jag saknar alla där hemma. Jag gör verkligen det. Kan ni inte bara flytta ner hit?
Sedan fick jag jeansshortsen idag också. SÅ BRA! De sitter som perfekt men dock korta.. huhh? Jag har aldrig haft så korta förut.. får nog ha tights under. Ja ja ja.
