whatabeautifulday

Till att börja med: Jag är glad

Nu till fortsättningen. Efter att ha somnat runt ett, varför? läs ovan, var jag trött. Men ändå klev jag upp tjugoöversex. Haha, jag var riktigt pigg faktiskt. Jag ville bara upp. Har aldrig vart så pigg, skrek på min faster som kom till mig och vi satt och pratade till dess att jag insåg att: jag har bråttom!
Skyndar mig att göra mig iordning och klär på mig vårjackan. Går ut mot cykeln, inser att det blir fööör kallt. Drar på mig dunjackan istället och springer iväg, är vid cykeln, har tappat vanten, går tillbaka och tar upp vanten springer iväg mot cykeln och där och då inser jag att jag tappade den andra vanten medan jag tog upp den andra! haha, såååå typiskt mig. Snöstorm var det också.. AAAAAAH, jag var arg. Fick inte upp låset för att det varit för kallt inatt. Tillslut får jag upp det ena låset och börjar att cykla iväg, dåååå tappar jag det andra låset efter vägen och får stanna i farten, sätta ner stödet, springa och hämta låset och sedan försöka få fast det runt pakethållaren. Äntligen kan jag cykla iväg.. Trodde jag. Världens motvind med snö i fejjan, plus att det var trögt som ett arsle att cykla i snön. Javisst det gick ju bra, till dess att jag kör i en lerpöl och halva benen är täckta med skit. Happ. Väl framme vid h&m klockan 8 börjar jag inte förrän halv nio, men vi åt frukost och gott var det. Trodde jag, den underbara mackan sååg så fruktansvärt god ut och det första jag känner i min mun är RUSSIN. För er som inte känner mig är det det värsta jag vet! PÅ RIKTIGT! Usch vad äckligt. Jag började må illa. Men fick i mig mackan ändå. Osten och skinkan var god :D Möte sedan jobb, efter det lite snabbshopping för att jag slutade halv tolv, skulle egentligen vart ledig idag! Mötte upp Johanna och hej kom och hjälp mig, det bar iväg till Stockholm. På tåget dör min mobil, på riktigt och jag fick (medan johanna var på date) gå runt till alla möjliga butiker för att få reda på felet. Ingen visste. Min mobil är nu död och den går inte att starta. Hemskt men sant. Vart arg som bara den över detta och när jag sedan mötte upp Johanna igen ville jag bara hem.

Trots detta har jag aldrig vart gladare i hela mitt liv. Jag är nöjd. Jag är glad. Jag ska verkligen försöka få igång min mobil nu!

Kommentarer
bloglovin

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0