Ingen rast ingen ro
Hur söt är inte min mor som skickat ett paket till mig, vet ni vad jag fick denna gång? En julskiva. OM man säger såhär, jag älskar julen, allting runtom den, ALLT. Och sedan nu fick jag Peter Jöbacks julskiva, hur glad? Jätteglad. På riktigt. Min mor hon kan hon, jämt! Denna gång var det inte lika väl inslaget, ni kommer ihåg sist va? haha. Gulligt.
"Vet inte hur den låter men hoppas den faller dig i smaken, som är som baken (stor och härlig!! HAHA) Vilket rim, nästan lika bra som dina.." hahaha.. mamma sötnöt.
När jag gick hem ringde jag pappa, glad över att han ringt mig och frågade vad han ville.. "Va, nej? Jag har inte ringt, kanske kom åt knappen då?" Ja vad kan man säga, man känner sig älskad. haha...
Sedan var jag inne på telia idag och tänkte skälla litegrann men det visade sig bli ett glädjebesked istället. Innan jag kom fram till det, eller VI kom fram till det hann jag hälsa på alla i personalen igen, och jag frågade om jag kunde få ett klippkort. Det kunde jag minsann, men jag tog inget. Jag är ju där jämt.. killen frågade nu "Men heeej, haha, hur går det för dig?" med en sådan där "jagtyckersyndomdigblick" och jag tillbaka.. "Men åååh, jag orkar inte en sekund till, kan ni inte bara ge mig en mobiltelefon, ska det vara så svårt?"
Nu ska jag iväg och träna, blev längre hemma än väntat men det händer någonting hela tiden.. ALLT tar tid. Verkligen. Så länge kan ni lyssna på min (och hela halva personalens favoritlåt)..
"Vet inte hur den låter men hoppas den faller dig i smaken, som är som baken (stor och härlig!! HAHA) Vilket rim, nästan lika bra som dina.." hahaha.. mamma sötnöt.
När jag gick hem ringde jag pappa, glad över att han ringt mig och frågade vad han ville.. "Va, nej? Jag har inte ringt, kanske kom åt knappen då?" Ja vad kan man säga, man känner sig älskad. haha...
Sedan var jag inne på telia idag och tänkte skälla litegrann men det visade sig bli ett glädjebesked istället. Innan jag kom fram till det, eller VI kom fram till det hann jag hälsa på alla i personalen igen, och jag frågade om jag kunde få ett klippkort. Det kunde jag minsann, men jag tog inget. Jag är ju där jämt.. killen frågade nu "Men heeej, haha, hur går det för dig?" med en sådan där "jagtyckersyndomdigblick" och jag tillbaka.. "Men åååh, jag orkar inte en sekund till, kan ni inte bara ge mig en mobiltelefon, ska det vara så svårt?"
Nu ska jag iväg och träna, blev längre hemma än väntat men det händer någonting hela tiden.. ALLT tar tid. Verkligen. Så länge kan ni lyssna på min (och hela halva personalens favoritlåt)..
Kommentarer
Trackback
