STYLE CRUSH

Vad är det som gör oss blondiner stämplade med "dum" innan? Varför drar de övriga människorna ALLA över en kam och varför i hela fridens dagar accepterar vi detta?

Jag ska säga (läs: skriva) en sak och det är följande: jag må vara en kvinna i mina bästa år, som älskar att leva, älskar allt vad som har med glädje att göra, älskar min familj, älskar mina vänner.. älskar mitt jobb, älskar shopping, älskar Jesus men framför allt och alla - ÄLSKAR ATT SKRATTA! Jag älskar att ha kul helt enkelt. Är jag dum då?

Det må hände att jag kan vara, tja, spontan, glad, sprallig, social, högpratande, öppen.. etc men jag ska säga klart och tydligt att jag aldrig försökt att vara "dum".. det är bara en stämpel jag fått. Ja, för att jag är blondin. Tydligen är det inte tillåtet att vara glad och livlig när man är blondhårig utan det får bara brunetter vara.. ööh, ja ni hör själv hur det låter.

Då kommer jag till nästa punkt, vad värdesätter ordet dum? Hur betäcknas det? För det första, min dumhet som jag nu uttrycker det så fint sitter tydligen i allt jag gör.. Maybe. Kan det ha någonting att göra med att jag fick över 19.2 i slutbetyg trots INGET pluggande? Jag kan utan att ljuga skriva att jag ALDRIG pluggat till ett matteprov, har knappt öppnat boken när svenskan skulle skrivas eller ens tittat på tavlan när geografin redovisades.. Men ändå, 19.2. Jag är nöjd i alla fall. Men vadå? Jag är fortfarande en dum blondin. Är jag?
Hörrni, jag måste säga att jag har mig själv att skylla. Jag spelar på det, okej, lite då. Kanske inte alltid, men jag älskar att se vänner och nära och kära skratta i min närhet. Jag älskar att höra "Malin, du är för konstig alltså" för att jag vet att trots allt så tycker de ändå om mig av någon konstig anledning.. och det värsta av allt: jag tycker om att vara dum. Eller ja, dum och dum, men ni förstår.. det är bara Jag. Jag. Jag har aldrig någonsin härmat andra utan alltid följt min väg, vart jag ska bli ledd till.. Både angående bloggen, hur jag ska skriva och angående mitt eget liv. Min dröm har varit att jobba på h&m, min dröm har varit att flytta till en större stad och min DRÖM har varit att ha många människor i min närhet som faktiskt på något sätt o vis tycker om det. Jag bara älskar er alldeles för mycket. Att älska är ett stort ord men ni är faktiskt ännu större och mer betydelsefulla..

Så till att återgå, vi blondiner kommer vi alltid att ha stämpeln tryckt i pannan? Är vi födda att leva upp till stämpeln eller har vi oss själva att skylla?

Citat: Blondiner gör MÄN dumma.
Det ni,