EN STORY. När vi kom till flygplatsen fick vi reda på att flygplanet var försenat en halvtimme. Åh. När det gäller att flyga är man ju ändå ute i så god tid att en halvtimme till är nästintill omöjligt att överleva. Det är nästan som att springa jorden runt i stilettklackar och efter att ha korsat indiska oceanen plötsligt bli medveten om att man inte får ett par nya skor. Överleva. Därefter sa jag adjö till familjen, satte mig tillrätta och tittade på alla människor. När man tittar och finner olika ting. På ena sidan satt det kvinnor och män som helt enkelt bara var uppslupna (finns det ett sådant ord?) av sina egna tidsskrifter eller böcker, rakt framför satt barnen som fascinerades över att det SNART skulle komma ett flyg (deras lycka var nästintill lika hög som när tomten kommer på julaftonen) och sedan såg jag bara honom överallt. Var HAN tvungen att vara där? Annars gick flygresan bra och det bästa som någonsin skulle kunna hänt - hände (hallå, jag glömde totalt bort alla förseningar som världen någonsin åstadkommit). JAG fick välja vilken kaka jag ville ha och tog såklart min favorit - KARDEMUMMAMUFFINS.
Den där förträffligt äckliga dammsugaren jag bjöds på förra gången kunde slänga sig i väggen! De slår faktiskt allt annat jag någonsin tenderat att ge min kära mage (som förövrigt är lika bred som sträckan mellan hong kong och portugal). NU, åter till bokläsandet och bussandet! ja jag åker buss. UPPSALA - HERE I COME AGAIN!
