11:31 UTDRAG FRÅN DAGBOK
VÄLKOMMEN in i mitt privata liv (eller in i en bok fyllt av incidenter om en endaste.. man):
LÖRDAGEN DEN NIONDE SEPTEMBER TVÅTUSENSEX KLOCKAN SJUTTON OCH FEMTIOETT
Egentligen vill jag inte, egentligen borde jag inte, egentligen är det dumt av mig, egentligen är det bortkastad tid, hur snäll har DU varit mot mig?
Vare sig DU är konstig, knepig och dum, ironisk, dissig och allmänt lat, känner jag att ditt beteende får mig att gråta men ack så underbart.
Trots alla gånger jag försökt glömma, eller alla gånger du gjort mig ledsen, är det trots allt hjärtat som brinner.
Min kropp rasar sönder, mitt skratt är fastklistrat, jag har inga känslor, gråten står i vägen för allt.
Egentligen är du helt underbar, egentligen är du svar på tal, egentligen är du glad, rolig och omtänksam, egentligen vill jag bara ha det så.
Sedan den första gång jag såg dig, har vi varit ett, det var då jag kände fjärilar, du var det finaste jag sett.
Någonstans bortom allt, finns du och jag, vi reser genom varmt och kallt, oavsett natt & dag.
Än fast jag inte vill, jag skulle göra allt för att glömma, vet du att jag inte kan, inte ens litegrann.
Du, bara Du, jag älskar dig, no matter what.
Det är svårt att sluta älska, det är svårt att tappa tron. Det är svårt att acceptera, att man är kär i fel person.
Ligger i min säng och läser igenom en gammal dagbok. Oj, har jag skrivit allt detta? Ibland tänker man inte alls när man skriver, så blev det denna gång. Min första kärlek. Mitt livs största kärlek.
LÖRDAGEN DEN NIONDE SEPTEMBER TVÅTUSENSEX KLOCKAN SJUTTON OCH FEMTIOETT
Egentligen vill jag inte, egentligen borde jag inte, egentligen är det dumt av mig, egentligen är det bortkastad tid, hur snäll har DU varit mot mig?
Vare sig DU är konstig, knepig och dum, ironisk, dissig och allmänt lat, känner jag att ditt beteende får mig att gråta men ack så underbart.
Trots alla gånger jag försökt glömma, eller alla gånger du gjort mig ledsen, är det trots allt hjärtat som brinner.
Min kropp rasar sönder, mitt skratt är fastklistrat, jag har inga känslor, gråten står i vägen för allt.
Egentligen är du helt underbar, egentligen är du svar på tal, egentligen är du glad, rolig och omtänksam, egentligen vill jag bara ha det så.
Sedan den första gång jag såg dig, har vi varit ett, det var då jag kände fjärilar, du var det finaste jag sett.
Någonstans bortom allt, finns du och jag, vi reser genom varmt och kallt, oavsett natt & dag.
Än fast jag inte vill, jag skulle göra allt för att glömma, vet du att jag inte kan, inte ens litegrann.
Du, bara Du, jag älskar dig, no matter what.
Det är svårt att sluta älska, det är svårt att tappa tron. Det är svårt att acceptera, att man är kär i fel person.
Ligger i min säng och läser igenom en gammal dagbok. Oj, har jag skrivit allt detta? Ibland tänker man inte alls när man skriver, så blev det denna gång. Min första kärlek. Mitt livs största kärlek.
Kommentarer
Trackback
