15:05 DOLDA KAMERAN?
Shoppingen har gått förträffligt bra men det som gjort mig mest glad var:
1. Gick in på ginatricot vid hötorget, ställde mig med armarna i kors och tittade rakt ut över golvet. Vad jag såg.. var ett gäng tusentals (på ett ungefär) människor som slet och rev i alla sorters kläder de kunde hitta. Det såg hemskt ut. Gav ifrån mig jordens längsta (och kanske högsta!) suck. DÅ vänder sig en man om och tittar på mig, sedan säger han: "Jag håller med!". Haha, vi båda skrattade och jag tror att jag gjorde det liiite för högt. Hans flickvän tittade upp från sin reahög och gav ifrån sig mordblicken. Jag förstod min plikt och gick därifrån.
2. Vandrade mitt på drottninggatan med påsar i vardera hand och en längtan över att få sitta ner. Plötsligt känner jag en hand på min vänstra axel och ett "ursäkta" hörs dovt i människovimlet. Jag vände mig om... och möttes av himmelen som fallit ner eller någonting liknande. Där, framför mig, stod en fantastiskt förträffligt fin man.. Svarta jeans, snygga boots, en fin jacka - något längre, skepparkavajsliknande - mörkt hår och lite fina lockar PLUS ett vackert leende (ja, jag hann iakta hela honom tio ggr om). Min ögon måste ha sett förvånansvärt chockade ut (jag menar hur ofta händer detta i vårt land?) men han fortsatte med: "Jag tänkte höra om du ville ta en fika?".. haha, jag skrattade tillbaka som svar och frågade om DOLDA KAMERAN var placerad någonstans. Han skrattade tillbaka. Det var den tydligen inte men man måste väl vara på den säkra sidan? Jag insåg snabbt att flörtning från min sida är såå 2009 och skyllde på att jag måste hinna med ett tåg. Jag gick dock därifrån med ett leende på läpparna. Hans kompisar skrattade i bakgrunden. Jag kände mig nöjd.
MED DETTA vill jag säga att vi svenskar borde våga mer. Självklart hade jag kunnat våga och ta en fika också. MEN även jag har gränser.
1. Gick in på ginatricot vid hötorget, ställde mig med armarna i kors och tittade rakt ut över golvet. Vad jag såg.. var ett gäng tusentals (på ett ungefär) människor som slet och rev i alla sorters kläder de kunde hitta. Det såg hemskt ut. Gav ifrån mig jordens längsta (och kanske högsta!) suck. DÅ vänder sig en man om och tittar på mig, sedan säger han: "Jag håller med!". Haha, vi båda skrattade och jag tror att jag gjorde det liiite för högt. Hans flickvän tittade upp från sin reahög och gav ifrån sig mordblicken. Jag förstod min plikt och gick därifrån.
2. Vandrade mitt på drottninggatan med påsar i vardera hand och en längtan över att få sitta ner. Plötsligt känner jag en hand på min vänstra axel och ett "ursäkta" hörs dovt i människovimlet. Jag vände mig om... och möttes av himmelen som fallit ner eller någonting liknande. Där, framför mig, stod en fantastiskt förträffligt fin man.. Svarta jeans, snygga boots, en fin jacka - något längre, skepparkavajsliknande - mörkt hår och lite fina lockar PLUS ett vackert leende (ja, jag hann iakta hela honom tio ggr om). Min ögon måste ha sett förvånansvärt chockade ut (jag menar hur ofta händer detta i vårt land?) men han fortsatte med: "Jag tänkte höra om du ville ta en fika?".. haha, jag skrattade tillbaka som svar och frågade om DOLDA KAMERAN var placerad någonstans. Han skrattade tillbaka. Det var den tydligen inte men man måste väl vara på den säkra sidan? Jag insåg snabbt att flörtning från min sida är såå 2009 och skyllde på att jag måste hinna med ett tåg. Jag gick dock därifrån med ett leende på läpparna. Hans kompisar skrattade i bakgrunden. Jag kände mig nöjd.
MED DETTA vill jag säga att vi svenskar borde våga mer. Självklart hade jag kunnat våga och ta en fika också. MEN även jag har gränser.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Herregud vilket sammanträffande! Läste på Karin Olofssons blogg igår att hon också hade blivit bjuden på fika, sådär på stan, av en främling. Men hon sa också nej!
Sånt händer ju aldrig, förutom på film. Men jag hade nog gjort detsamma. Trott att det var ett skämt. Man kanske borde vara lite naiv ibland och tro gott om alla?
Trackback
