STYLE CRUSH -

DAG 2 - LÄNGDEN

Klockan var 18.34. Mamma skriker från vardagsrummet att jag nu måste skynda mig. Pappa skriker att han inte får till kameran med minneskortet. Edvin skriker att han inte vill ta kort. Jag springer runt och letar efter lipcyl och parfym. Mamma skriker att jag slösar på hennes parfym. Pappa skriker att jag kommer försent, att det börjar om 25 min. Jag skriker tillbaka att det börjar klockan 8. Pappa lugnar ner sig. Mamma lugnar ner sig. Edvin lugnar ner sig. Pappa får till minneskortet. Mamma säger frasen "MEN DU VAD SNYGG DU ÄR!" (efter att jag frågat henne 22 gånger - "mamma, kan jag se ut såhär?!") och Edvin knäpper av en massa bilder. Jag inser att jag faktiskt måste skynda mig. Pappa frågar om jag verkligen kan köra bil innan han ger mig nyckeln. Mamma skriker kör försiktigt. Jag skriker SJÄLVKLART tillbaka. En helt vanlig kväll hos familjen skogstokig aka Rönnquist. (efter en mil hittade jag helljuset! HAHA! det behöver ni inte lägga på minnet.. gissa om det var svart innan?! olala)

Idag tänkte jag inte skriva någon sorts story utan mer helt enkelt bara diskutera en sak - LÄNGDEN. Vi väljer helt enkelt att undvika detta ämne då det egentligen inte alls har någon betydelse men faktum är att jag kan bara inte släppa tanken. Jag har alltid sagt att längdskillnaden får vara ungefär ett huvud MEN då har jag ju gått och vuxit på mig en hel del så helt plötsligt är jag uppe i männens nivå, detta är jag såklart inte lycklig över (alla som är långa säger att de vill vara korta och alla som är korta säger att de vi vill vara långa.. det kommer helt enkelt alltid att vara så) men tydligen är det bara att bita ihop. Nu till grejen. Min mamma kom på den smartaste tanken "Men lilla gumman, det måste ju vara jätteskönt att slippa få nackspärr och istället bara pussas rakt på..?" Ja hon kan ha en poäng, (varför har mammor alltid rätt?) sedan fortsatte hon "185 cm. det måste bara vara helt perfekt!".

185 cm. Ja, nu när jag hör siffrorna i min mun och i mina tankar låter det helt enkelt förträffligt underbart. Exakt 10 cm längre än mig, jag slipper få nackspärr och läggas in på sjukhus och jag slipper helt enkelt oroa mig för klackar. HURRA. Etthundraåttiofem centimeter... taget! Nu ska det dejtas med måttband!

2011-02-02 @ 22:17:00 kärlek Permalink

Kommentarer

Postat av: Fani

haha ja de ska jag göra ;)

vilken SÖÖT bild på dej, finis! :D

puss

2011-02-02 @ 22:53:33
URL: http://glikia.blogg.se/

Postat av: Kim

hej på dig! jag sitter o äter godis framför tvn, busigt va! :D vad gör du?

2011-02-02 @ 23:27:11
URL: http://kimiees.blogg.se/

Postat av: Emma Hå

Min kille är 184 och jag är 169. Jag tycker verkligen inte att jag är särskilt lång, ändå verkar det vara få killar som klarar av att hålla sig ovanför mig när jag kliver i klackarna... För att inte nämna på krogen där jag är huvudet längre än alla tjejer. Och jag som alltid ansett mig själv vara hyfsat kort... :S Vart har alla långa människor tagit vägen?!

//Emma Hå

2011-02-03 @ 00:26:41
URL: http://emmahas.se

Postat av: Lovisa; Livet i Portugal

sv; Ja det förstår jag! :D

Vilken snygg kavaj på bilden!!

2011-02-03 @ 01:00:53
URL: http://lovvann.blogg.se/

Postat av: Anna

Sötnöt!

2011-02-03 @ 05:34:55
URL: http://smid.blogg.se/smidsfashion

Postat av: Marcus Å

Där försvann jag som potentiell pojkvän ;)

2011-02-03 @ 06:59:26
URL: http://slipsens.se

Postat av: Anonym

hehe va härlig du e ! Jag är 168 och min kille är 177 så de är väldigt lagom känner jag,:)hihi fast har ja höga klackar bli vi nästan lika långa , haha

2011-02-03 @ 08:56:55
URL: http://idacharlottepettersen.blogg.se/

Postat av: Linnea

Söt bild :D

2011-02-03 @ 20:08:13
URL: http://linnealujak.blogg.se/

Trackback