DAG 8 - VI VAR KÄRLEK
DEN SISTA DAGEN PÅ LÄSÅRET. Den första dagen av sommarlovet. Min ångest hade aldrig varit större. Jag hatade alltid skolavslutningar just för att jag visste att det skulle ta så lång tid till dess att vi skulle ses igen. Jag visste att du skulle åka hem till dig och inte komma tillbaka förrän några månader senare. Jag klev upp i god tid och gjorde mig ordning för dagen, klädde mig i en väldigt fin klänning som jag tidigare köpt bara för att DU skulle se den och lockade mitt hår - satte mig på bussen och åkte till skolan. Tiden gick och det var dags för själva avslutningen. DU var inte där. Jag var så ledsen. Alla minuter/timmar jag spenderat framför spegeln den där morgonen var bara slöseri med tid. Jag skrev ett sms till Dig, ett fint sådant (ehrm, nej det var det faktiskt inte - "KOM HIT NU! Du kan inte bara lämna mig och åka sedan.."). Han kom inte alls dit. Jag insåg att det skulle inte bli bättre än såhär så istället gick jag ner på stan och försökte hålla tårarna borta. Jag ville bara vara i din famn, som vanligt.
Jag skolavslutningen 2006
Tiden gick och den sista samlingen innan avslutningen var runt klockan 13 inne i aulan. Jag var självklart på plats (hallå.. jag har aldrig skolkat?) med min kära klass och försökte hålla leendet på plats.. men jag kunde inte sluta tänka på dig. På ditt leende. På ditt DU. Så gick jag därifrån och öppnade alla dörrar man kunde öppna för att ta sig ur aulan och.. tittade upp. DÄR stod du.. vackrare än någonsin. Du stod bara där och jag ville bara kasta mig om dig. Du log. Du sa: "Får man säga att du är fin?". Jag blev alldeles rödrosig om kinderna (morgonen hade gett resultat katchiiing!) "Ja det får man!" hihi (så där töntig som man blir i dessa situationer...) Och sedan stod vi bara där och tittade i varandras ögon till dess att det var dags att säga hejdå. Jag ville inte säga hejdå. Jag ville ju stanna med dig.
På den kvällen ringde min allra bästa vän till mig och sa att du verkligen tyckte om mig. DU kunde inte sluta tänka på mig etc. Jag blev förstås otroligt glad (då vi gått fram och tillbaka i två års tid..) men samtidigt så himla ledsen. Varför hade DU inte sagt någonting? Vad dolde DU? åh. fortsättning följer.. kanske.
TÄNK ATT KÄRLEKEN KAN SÄTTA SÅDANA FINA SPÅR. DU VAR MIN FÖRSTA KÄRLEK.
Kommentarer
Postat av: ♥ KHANGKHENG´S
hehe, jag ska också kolla på tv .D
Postat av: Eleonore
Du borde skriva en kärleksroman, dina små berättelser är så fina! :D Jättesöt du var med klänningen och lockarna!
Det var ju verkligen snällt av din mamma :D
Postat av: lovisa
godmorgoN:D vad händer?
Postat av: emma
sv: hehehe okej :D
Postat av: Sabina
ååh, du skriver så galet bra, det sista du skrev (Varför hade DU inte sagt någonting? Vad dolde DU?) det är precis så jag känner om en kille just nu.
Och jag vill höra fortsättningen, om jag inte får göra det kommer jag bli sur!! haha
Trackback