DAG 8 - VI VAR KÄRLEK



Jag skolavslutningen 2006
Tiden gick och den sista samlingen innan avslutningen var runt klockan 13 inne i aulan. Jag var självklart på plats (hallå.. jag har aldrig skolkat?) med min kära klass och försökte hålla leendet på plats.. men jag kunde inte sluta tänka på dig. På ditt leende. På ditt DU. Så gick jag därifrån och öppnade alla dörrar man kunde öppna för att ta sig ur aulan och.. tittade upp. DÄR stod du.. vackrare än någonsin. Du stod bara där och jag ville bara kasta mig om dig. Du log. Du sa: "Får man säga att du är fin?". Jag blev alldeles rödrosig om kinderna (morgonen hade gett resultat katchiiing!) "Ja det får man!" hihi (så där töntig som man blir i dessa situationer...) Och sedan stod vi bara där och tittade i varandras ögon till dess att det var dags att säga hejdå. Jag ville inte säga hejdå. Jag ville ju stanna med dig.
På den kvällen ringde min allra bästa vän till mig och sa att du verkligen tyckte om mig. DU kunde inte sluta tänka på mig etc. Jag blev förstås otroligt glad (då vi gått fram och tillbaka i två års tid..) men samtidigt så himla ledsen. Varför hade DU inte sagt någonting? Vad dolde DU? åh. fortsättning följer.. kanske.
TÄNK ATT KÄRLEKEN KAN SÄTTA SÅDANA FINA SPÅR. DU VAR MIN FÖRSTA KÄRLEK.
Kommentarer
Postat av: ♥ KHANGKHENG´S
hehe, jag ska också kolla på tv .D
Postat av: Eleonore
Du borde skriva en kärleksroman, dina små berättelser är så fina! :D Jättesöt du var med klänningen och lockarna!
Det var ju verkligen snällt av din mamma :D
Postat av: lovisa
godmorgoN:D vad händer?
Postat av: emma
sv: hehehe okej :D
Postat av: Sabina
ååh, du skriver så galet bra, det sista du skrev (Varför hade DU inte sagt någonting? Vad dolde DU?) det är precis så jag känner om en kille just nu.
Och jag vill höra fortsättningen, om jag inte får göra det kommer jag bli sur!! haha
Trackback