STYLE CRUSH

När jag bodde hemma hos min underbara familj var det bönesamlingar (hemma hos oss!) någon gång var, låt oss säga, sjätte vecka? Jag tyckte inte alls det var såå vidare speciellt roligt, jag menar v-rummet var överfullt av människor som satt och liksom.. tog plats.. där jag ville se TV! Det fanns faktiskt en hel drös massa bra program på de där torsdagskvällarna... Istället fick jag lägga mig i mina föräldrars sovrum och titta på en skärm vars size kan liknas med ett äpple. Men jag överlevde och var lika glad för det.

NU är jag tacksam. Trots att jag låg där inne i min ensamhet och tittade på den ena såpan efter den andra lyckades jag snappa upp en hel del min far sa. Jag har alltid beundrat hans vishet och förstånd MEN man blir faktiskt såå stolt när ens pappa bara sitter där och babblar - så rättfärdiga och underbara saker. Att de sedan levde om högre än volym 15 är en annan femma.

Det jag vill komma fram till är att jag imorgon kommer sitta i samma sits. Cellgruppen är hemma hos mig OCH det är faktiskt JAG som ska få leda den - lite sådär halvdant. Jag har aldrig gjort det i hela mitt liv. Okej att jag läst en hel del i kyrkan och sådant MEN inte sådär liksom, självmant. Nu gäller det för Gud att tala till mig och visa mig VAD jag ska läsa och HUR jag ska lägga fram det.

Det är trots allt guds ord som är sanning.

ROM 12:12-17, 21
"Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. Välsigna de, som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför ALLA människor.
LÅT DIG INTE BESEGRAS AV DET ONDA UTAN BESEGRA DET ONDA MED DET GODA."

Vad står det egentligen i texten ovan? Ska vi verkligen leva såhär? Är det inte att begära för mycket? MÅSTE vi vara såå snälla mot våra medmänniskor? Kan vi inte få hata? De är ju elaka mot mig.. jag vill ju hämnas?

Det står klart och tydligt att vi ska älska våra nästa såsom oss själva. Därför är det DET vi ska göra. Det finns ingen anledning att vara arg, ledsen, besviken etc på någon. Välsigna istället personen! Jag vet att det kan vara svårt - vi alla är människor. MEN jag tror att om vi alla försöker - av hela våra hjärtan - hjälpa varandra, stötta varandra, acceptera varandra, peppa varandra, ge komplimanger till varandra, älska varandra, kommer det här verkligen att lösa sig. Jag tror det. Jag hoppas det. Gud är ju GOD. Hans nåd varar i evighet.

Om du tvekar? Om (=sätter du OM innan ett påstående/mening är det för att du har ett VAL att göra) du står och velat? Läs detta..
JOH 3:18
"Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Det kan inte bli lättare. Läs nu det första i meningen EN GÅNG TILL: "Den som tror på honom blir INTE dömd.." Du behöver inte vara rädd för att bli dömd av andra, du är älskad av Gud. Vad mer finns att begära?pss. När jag skriver sådana här inlägg sätter jag mig bara ner och slår upp bibeln. Gud visar mig vilka ställen jag ska skriva om - för jag har själv INGEN aning. Det brukar alltid sluta väl. Och jag vet att Du där ute är fruktansvärt intresserad av detta. Det här är vad Gud har kallat mig till. Det är Jesus missionsbefallning. Jag vill vara en del av den. Därför är jag det.

Jag hittade här en gammal bild på mig när jag var på konsert i sthlm(medborgarplatsen).. för några månader sedan. Vill egentligen bara visa hur snyggt det är att adda accessoarer till svart och vitt. Lätt som en plätt.

Jag tror att dessa skor har sett sina sista dagar. Jag tror på helande MEN kanske inte i detta fall?

MIN BROR är så snygg här.

Nu blir det frukost och sedan cyklar jag iväg. Tack Victoria för en helt fantastiskt kväll igår, jag har verkligen saknat dig såå obeskrivligt mycket! ÄNTLIGEN!